Så kan Beskäftig brådska användas i en mening
- Brådska och språng. )
- Han vände nosen i riktning mot branden, vädrade, gled utan brådska vidare.
- Det var en underlig brådska i kolonien.
- Med fingrar som darrade av nervositet och brådska lösgjorde de förtöjningarna, grep styråran, stötte ut och började paddla iväg nerför ån.
- Och hon ilade med en vansinnigs flämtande brådska hän efter vägarna utanför den lilla staden.
- Han gjorde sig ingen brådska utan lät hästen gå trögt och långsamt, som den ville.
- I den Gordonska kolonien rådde stor brådska, alla människor gjorde sig i ordning att dra ut och insamla blommor.
- De, som stodo närmast, ville nu också gripa fatt i jarlen, men Folke Filbyter fick då en ömsint brådska att föra honom ned från högen.
- Överallt rådde brådska och liv.
- själv, som kom något efter de andra, hade sett dem cykla ut där och kan antas ha haft viss brådska för att hinna ifatt dem.
- De göra sig kanske ingen brådska.
- Det var gamle Jakob, och han skyndade sig in i stugan med sin vanliga brådska och ett långt steg över tröskeln.
- Han talade med svindlande brådska, nära att falla i både skratt och gråt-ibland mjukt och bedjande, ibland hotande.
- - Jag gjorde mig icke någon brådska.
- – Det är ingen brådska.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
